Vi bodde i Bromma och hade allt - ändå gick vardagen inte ihop

Intervju med Karin och Johan i Ålsten - om året då de tog tillbaka tid, lugn och familjeliv

Det är en kylig oktobereftermiddag när vi träffar Karin och Johan på ett kafé vid Smedslätten. De har precis lämnat barnen vid en träning på Stora Mossens IP. Klockan är strax efter halv fem, solen håller på att gå ner bakom trädtopparna och kaféet är nästan tomt. De beställer varsin cappuccino, lutar sig tillbaka och slappnar av. Det här är en av många nya stunder varje vecka, då de kan sitta ner tillsammans utan att planera, lösa logistik eller ta beslut.

De bor i Ålsten med sina tre barn - 5, 8 och 11 år gamla - och har bott i området i snart åtta år. Nära till skola, bad, tunnelbana, grönområden. De har båda jobb de tycker om, huset är lagom stort, trädgården lummig, grannarna trevliga.

När kalendern svämmade över

På ytan fanns det inget att klaga på. Ändå var det något som inte fungerade. Förra året, vid samma tid, började det kännas tydligt. De var slutkörda.

Karin minns att känslan kom krypande i takt med att löven föll. Kalendern blev mer och mer överfylld, och varje söndagkväll kändes det som att ett maraton väntade. Det var skjutsar till aktiviteter, packning av väskor, föräldramöten, tider i sportadmin, klasslistor, skolplattformar, matsäckar, lappar som skulle skrivas under. De försökte hålla ihop det, men glädjen i vardagen försvann.

Vi saknade utrymmen i livet

Det var en kväll i oktober, när barnen lagt sig och huset var tyst, som något brast. De satt i varsin ände av soffan, båda med varsin skärm i handen. De sa inte så mycket, men luften i rummet var tung. Till slut tittade Johan upp och sa: “Vi kan inte ha ett till år som det här.” Det blev själva startskottet på deras förändringsresa.

“Vi älskar ju vårt liv här”, säger Johan. “Barnen går i skola och förskola i området, vi har nära till idrottsplatsen, badet på sommaren, allt det där. Men det blev för mycket.”

Karin nickar: “Och vi saknade det där oplanerade. Tid att bara vara med barnen, utan att det var en aktivitet. Eller bara vi två. Som par.”

Samma vecka satte de sig ner och gjorde något de inte gjort förut: de listade allt de faktiskt skulle kunna få hjälp med. Allt som stjäl tid, ork och närvaro. Det var en lång lista.

En lösning som började med ett samtal

“Vi började prata om vad vi kunde ta hjälp med”, berättar Johan. “Vi insåg att vi inte måste göra allt själva.”

Det handlade om att någon kunde hämta yngsta sonen tidigare från förskolan, så han slapp vara sist kvar varje dag. Någon kunde hämta 8-åringen och finnas hemma en stund efter skolan, fixa mellanmål, hjälpa till med läxorna. Det kunde också vara någon som då och då hjälpte till att klippa buskar, rensa rabatter eller ta hand om gräset under säsong. Huset i Ålsten har inte jättestor tomt - men tillräckligt för att det ska kännas som ett helt projekt varje gång något ska göras. Och helgerna? De går oftast åt till matcher, träningar och kalas.

Genom en vän fick de tips om Yepstr - en app där man kunde hitta unga från närområdet som vill jobba extra. De gillade direkt att det var ungdomar som var bakgrundskollade och försäkrade. Känslan var att det var på riktigt. Och att de kom från Bromma.

Yepstr blev startskottet

“Det är egentligen helt otroligt hur många driftiga ungdomar det finns bara här i Bromma”, säger Karin. “Bara i appen just nu finns det 500-600 ungdomar som kan hjälpa oss med allt möjligt.”

“Och det fina med det”, fortsätter Johan, “är ju att vi samtidigt hjälper dessa ungdomar med ett första jobb, tjäna egna pengar, lära sig ansvar tidigt och så vidare”.

De la upp två annonser - en för barnpassning och läxhjälp, en annan för trädgårdsarbete. Inom ett par dagar hade de fått svar från flera ungdomar i närheten. Två av dem stack ut.

Den ena var Maja, 17 år, från Smedslätten. Hon gick tredje året på gymnasiet, spelade fotboll i Ängby IF och hade tidigare hjälpt till med både barnpassning och läxläsning. De bokade ett möte hemma hos sig, barnen gillade henne direkt. Hon började veckan efter.

Den andra var Elias, 16 år, från Ulvsunda. Han älskade att jobba fysiskt, gillade trädgårdsskötsel och såg det som ett sätt att tjäna ihop pengar till körkortet. Han kom varannan helg under hösten, och hjälpte till hela vägen fram till snöskottningen.

Det har förändrat hela vår vardag

Det som överraskade Karin och Johan mest var hur snabbt deras vardag förändrades.

När de slapp stressen med att komma i tid till hämtningar, när de visste att barnen var hemma, mätta och trygga - då kom också orken tillbaka.

Och när någon annan tagit hand om gräset eller rensat bort löven från gången, så kunde de faktiskt ta en långpromenad tillsammans.

Det handlar inte om att lyxa – utan att orka ❤️

Det handlade inte om att köpa sig bekvämlighet. Det handlade om att orka vara föräldrar. Att hinna vara människor. Att hitta andrum.

Nu, ett år senare, när vi sitter där med dem på kaféet, berättar de med en självklarhet: Det är inte längre en fråga om de ska ta hjälp - det är en självklar del av hur deras familj får livet att fungera.

Och kanske är det just det som gör Yepstr så relevant för familjer i Bromma. För här finns både behovet och möjligheten. Behovet av tid. Möjligheten att ge unga sin första chans i livet.

“Vi fick livet tillbaka. Och ungdomarna fick sina första jobb.”

✅ Ibland handlar en nystart inte om stora förändringar. Utan om att våga ta hjälp med rätt saker.

Med Yepstr fick Karin och Johan ett år med mer lugn, mer tid - och mer familj.