background-shape

Gå i sömnen

some children in their housecoats sleepwalking

Ungefär 10 % av befolkningen går i sömnen ibland och det är faktiskt vanligare bland barn än bland vuxna. Allra vanligast är det i åldersgruppen 5–8 år. Sen brukar de nattliga promenaderna upphöra helt eller bli mer sällsynta. Enligt en svensk studie från 1982 går 2–3 % av all barn i den här åldersgruppen i sömnen mer än en gång i månaden. I de flesta fall handlar det alltså om enstaka tillfällen med långt mellanrum.

Att gå i sömnen är en av flera parasomnier, alltså sömnstörningar. Vissa barn kan lida av flera av dessa störningar men här kommer vi att koncentrera oss på att just gå i sömnen.

Om du eller din arbetsgivare vill veta mer om vår lösning, kontakta oss gärna!

Att gå i sömnen kan vara farligt om det finns saker i rummet

Att gå i sömnen tyder sällan på att något är fel men det säger sig självt att det inte är bra att gå omkring i mörkret med oseende ögon. Ett sömngående barn riskerar att snubbla på saker och kanske i värsta fall ramla ner för en trappa eller något liknande. Det finns inget direkt botemedel, men i familjer där det finns ett barn som brukar gå i sömnen kan man genomföra följande åtgärder för att minimera riskerna:

  • Se till så att rummet barnet sover i är säkert och har en stängd dörr. Det ska inte finnas något att snubbla på och det bör inte vara möjligt att öppna fönstren.
  • Man kan sova eller vistas med barnet under de första timmarna efter att det somnat och lugnt leda det tillbaka till sängen om det börjar gå.
  • Undvik att ge dryck och se till att skapa en lugn miljö innan insomningen.
  • Vid stora problem kan man installera rörelselarm i barnets sovrum så att man direkt vet när det börjar gå i sömnen.
  • Se alltid till att barnet kissar innan sänggåendet.

Lugnande läkemedel skulle kunna ha en viss effekt men sådana sätts nästan aldrig in. Det är bara om vardagen påverkas negativt eller om besvären fortsätter efter puberteten som man rekommenderar att ta kontakt med läkare.

att gå i sömnen är vanligt för barn, men vad händer om det fortsätter?

Sömngångares beteenden

En person som börjar gå i sömnen gör det ofta med öppna ögon och därför är det inte alltid helt uppenbart att det är en sömngångare som är ute och rör på sig. Men att ögonen är öppna betyder inte att barnet ser och registrerar sin omgivning som om det var vaket. Istället är det vanligare att det stirrar framför sig utan att se något alls.

Ofta handlar det bara om att personer går omkring i ett rum, men mer komplexa beteenden kan också förekomma. Ett sömngående barn kan till exempel öppna en dörr, dra ut en låda och börja stöka omkring med något. Det innebär att en sömngångare på något plan är medveten, annars skulle det inte gå att trycka ner ett dörrhandtag och öppna en dörr.

Varför går vissa barn i sömnen?

Det är inte helt klarlagt varför vissa går i sömnen medan de flesta inte gör det. Det finns inga samband mellan benägenhet att drömma mardrömmar och att gå i sömnen, men det verkar finnas en ärftlig faktor med i bilden. Det är alltså mer troligt att ett barn som har en förälder som går i sömnen själv börjar göra det. I sällsynta fall kan barn gå i sömnen på grund av feber eller på att det lider av stress alternativt svår sömnbrist. Men det är faktiskt vanligare att det beror på något så alldagligt som att barnet behöver kissa och kanske letar sig mot en toalett.

Vissa läkemedel kan vara en utlösande faktor och det kan vara bra att diskutera eventuell medicinering med en läkare. Kanske går det att byta ut ett läkemedel om det misstänks vara orsaken till att ett barn går i sömnen. Om det handlar om en tonåring eller vuxen kan alkoholintag och bruk av andra droger leda till att man börjar gå i sömnen.

Ibland kan ett barn gå i sömnen i ett tillstånd mellan sömn och vakenhet men det är vanligt att det sker under djupsömnen, en eller ett par timmar efter det att barnet somnat. Man har perioder av djupsömn även senare under natten men då är det mer sällsynt att gå i sömnen. Det är ovanligt att ett barn som sover på dagen går i sömnen utan det är förknippat med nattsömnen.

Ett barn som går i sömnen kan vara svårt att väcka och kan vara desorienterat om det vaknar upp efter att ha börjat gå i sömnen. Ofta minns man inget överhuvudtaget och att gå i sömnen behöver inte, som många tror, ha varit en del av något som barnet drömde. Det är överhuvudtaget ovanligt med drömmar under djupsömnen. Förklaringen till varför det är vanligare att barn går i sömnen än att vuxna gör det kan bero på att barn har längre perioder av djupsömn. Det finns ingen skillnad mellan könen, sömngående är lika vanligt bland pojkar som bland flickor.

Om du eller din arbetsgivare vill veta mer om vår lösning, kontakta oss gärna!

tag