background-shape

Sätta gränser

・ Barnpassning
tag
En pappa som sätter gränser för sin son

Man kan säga att barnuppfostran i första hand handlar om två saker; att visa kärlek och att sätta gränser. Men om det här med att sätta gränser var en enkel sak skulle alla familjer alltid vara harmoniska. Och så är det ju naturligtvis inte. Här kommer vi att titta lite närmare på vad det innebär att sätta gränser som förälder.

Hitta barnvakt här!

Varför är det så viktigt att sätta gränser?

Att sätta gränser behöver inte vara förknippat med att ha en auktoritär stil som förälder utan det handlar om att barn inte kan veta vad som går an eller inte. De måste lära sig, först och främst genom sina föräldrar. Till viss del sker det genom härmning men ibland måste även du som vill ge ditt barn en mjuk och lite friare uppfostran våga säga ifrån och sätta gränser. Annars kommer barnet att bete sig på ett sätt som gör att det kan utsättas för fara eller hamna i konflikt med andra. Det kan handla om självklara saker som att man inte får bete sig illa mot djur eller förstöra saker med flit. Att sätta gränser är helt enkelt att vara tydlig med vad som är okej och inte.

Att lära sig var varandras gränser går och hur människor markerar dem är nödvändigt för att man ska kunna utveckla normala relationer. Genom att sätta gränser lär du barnet att det också har rätt att sätta sina egna gränser som ingen har rätt att kränka.

En mamma som sätter gränser för sin dotter

Hur går det till rent praktiskt att sätta gränser?

Det här med gränssättning är egentligen inte en särskild teknik man måste lära sig utan något som kommer helt naturligt för de flesta föräldrar när de interagerar med sina barn. Mycket handlar om tydlighet. Det är skillnad på att uttrycka en åsikt och att sätta gränser. Det måste barnet lära sig. Här är några saker som du kan pröva:

  • Försök att använda ett kroppsspråk som förstärker det du säger
  • Låt även tonfallet förstärka budskapet, att ha bestämda nej är bra om du vill slippa höja rösten och låta arg
  • Visa i handling vad små barn ska och inte ska göra
  • Gränser kan sättas i positiva ordalag istället för negativa ultimatum
  • Sätt gränser tillsammans med dina äldre barn

Hur gränser sätts handlar mycket om hur gamla barnen är. Att göra det så att en ettåring förstår att vissa saker kan göra ont är något helt annat än att tala om för en sjuåring att det faktiskt är ett krav att gå till skolan om man inte är sjuk. Varje ålder kräver sina knep och metoder men de bygger faktiskt på hur man tidigare satt gränser och den kommunikation man har i familjen.

Gränser får inte vara så avskärmande att de hindrar barn från att utforska världen. Det är en utmaning för många föräldrar att steg för steg, i takt med att barnet mognar, ge det mer frihet och flytta fram gränserna för vad som är tillåtet. Att vara en bra förälder handlar mycket om just detta. Att prata med andra föräldrar är en bra idé om man inte känner sig helt säker på vad ens barn klarar och inte. Ibland kan det till och med vara en bra idé om föräldrar till barn som umgås mycket har samma gränser.

Att sätta gränser behöver inte vara svårt

Har du som förälder varit bra på att sätta gränser kommer du inte att behöva markera genom att skälla om var gränserna går. Barnet kommer att känna förtroende för dig och respektera gränserna eftersom det vet att det kan få dåliga konsekvenser om de inte efterföljs. Då talar vi inte om dåliga konsekvenser som i straff. Barnet bör istället lära sig att du väljer att sätta gränser av en anledning som är rimlig. Inga barn är så lydiga att detta kommer automatiskt och ibland är verkligheten i familjen långt ifrån den här idealbilden.

Barn behöver ifrågasätta gränser

I vissa faser i livet är det naturligt för barn att testa gränser. Man brukar tala om perioder av trots och för många barn kommer det en sådan när de är i sexårsåldern. Det finns dock ingen exakt mall för när det händer och vad det innebär. Alla barn är inte lika utåtagerande och de kan vara allt från väldigt kraftfulla till diskreta i sitt tänjande på gränserna. Det bästa är om de ifrågasätter dem genom att be om en förklaring och komma med motförslag. Kanske genom att sätta egna gränser och motivera varför de inte vill gå lägga sig riktigt så tidigt, eller vad det nu kan handla om.

Det är också naturligt för barn att tänja på gränser för sakens skull. Det handlar om att utmana din auktoritet och se om de kan gå segrande ur några av de meningsskiljaktigheter som är ofrånkomliga i en normal familj. Du ska inte sätta gränser i onödan och kuva ditt barn när det inte behövs.

Ett barn som ifrågasätter mammans gränser

Sätta gränser för tonåringar

I puberteten brukar ungdomar ifrågasätta gränser på ett sätt som kan leda till stora konflikter. Särskilt om de inte vuxit upp med att föräldrarna satt rimlig gränser eller om de själva inte fått markera sin gränser. Om tonåringen fortfarande bor hemma är det rimligt att du som förälder fortsätter att sätta gränser. Men det är också viktigt att tonåringar utvecklas till självständiga individer som föräldrarna inte har rätt att bestämma över.

Att sätta gränser får dock inte handla om att påtvinga någon sin vilja utan det är mer en fråga om att hitta ett sätt att samexistera som fungerar för alla. Tonåringar kan fortfarande behöva gränser för sitt eget bästa, hjärnan är fullt utvecklad långt senare än man tidigare trott och konsekvenstänkandet är inte det bästa hos alla tonåringar.

Vad gör man om ett barn inte accepterar gränser?

Om du gjort ditt bästa för att sätta gränser som faktiskt är rimliga, och du tycker att du gjort det på ett tydligt sätt utan att det fungerar, kan du behöva hjälp. I vissa fall beror det på en diagnos men det kan också handla om att något inte fungerar som det ska i kommunikationen mellan dig och ditt barn. Ibland fungerar det med ultimatum när barn inte slutar att testa sina föräldrars gränser. Beter sig barnet riktigt illa måste det få konsekvenser.

Hitta barnvakt här!