Efter ett år av kaos i familjen satte vi ner foten – så här gjorde vi om allt

Intervju med Angela och Herman - om året då de tog tillbaka tid, lugn och familjeliv

Det är december igen i Bromma. Utanför fönstret ligger trädgården stilla, täckt av frost. Inne i köket är det varmt. En adventsstjärna lyser svagt i fönstret och på köksbordet står en bricka med pepparkakor som ingen ännu hunnit äta upp. Angela och Herman sitter mittemot varandra. De ser trötta ut - men inte utmattade.

Det är skillnad från förra året.

"Förra december var vi helt slut,” säger Angela. "Inte på det där vanliga sättet, utan på ett djupare plan. Som att vi inte riktigt orkade tänka klart.”

Förra december gick allt på autopilot

När Angela och Herman blickar tillbaka på förra årets december är det inte julstämningen de minns först. Det är logistiken. Tre barn - fem, åtta och elva år - tre olika scheman, tre olika världar.

I köket låg lappar om luciatåg och avslutningar. I telefonerna plingade meddelanden från skolplattformar, fritidsappar och lagchattar. Varje kväll gick åt till att samordna nästa dag. Och nästa. Och nästa.

‍

"Vi levde i ständig framförhållning,” säger Herman. "Vem ska hämta? Vem har träning? Vem har glömt något? Allt handlade om att få ihop nästa steg.”

Det som inte fick plats var det som inte stod i någons kalender. Återhämtning. Samtal. Den där enkla tiden med barnen som inte är en aktivitet. Och tiden för dem som par.

"Vi var mer administratörer än föräldrar,” säger Angela. "Och definitivt mer projektledare än ett par.”

Insikten: nästa år måste bli annorlunda

Det var någon gång mellan jul och nyår som de satte ord på det. Inte i ett stort samtal, utan mer stillsamt, när barnen hade lagt sig och huset var tyst.

"Vi sa bara: vi kan inte göra ett år till så här,” säger Herman. "Om vi fortsätter som nu kommer vi vara ännu tröttare nästa december. Vi kommer inte hålla som föräldrar eller som ett par.”

De bestämde sig för att inte börja det nya året med fler ambitioner, utan med färre måsten. De tog fram papper och penna och började lista vad som faktiskt tog mest energi i vardagen.

Hämtningar. Skjutsar. Eftermiddagarna mellan skola och middag. Läxor som skulle göras när alla redan var trötta. Och trädgården - liten, men ständigt närvarande.

"Vi insåg att mycket av det här gick att ta hjälp med,” säger Angela. "Vi hade bara aldrig riktigt vågat tänka så.”

2025: året då de tog hjälp

I januari laddade Angela ner Yepstr. De började försiktigt. Först med barnpassning några eftermiddagar i veckan. Någon som kunde hämta den yngsta från förskolan. Någon som kunde vara hemma med barnen, fixa mellanmål och hjälpa till med läxorna tills de själva kom hem.

"Det var en enorm lättnad,” säger Herman. "Att komma hem och veta att eftermiddagen redan hade landat. Och när vi inte behövde avbryta arbetsdagen i förtid, så behövde vi inte heller längre ta fram datorn på kvällen för det sista arbetet.”

"Vi fick kontakt med en gymnasietjej här i Bromma som kom hem till oss för ett första möte,” säger Angela. “Allting klickade och kändes rätt. Nu har vi ett fast schema med henne som fungerar oerhört smidigt.”

Efter några månader, när våren närmade sig, tog de nästa steg. Trädgården. Gräset som behövde klippas. Rabatterna som alltid låg efter. Buskarna som växte snabbare än helgerna räckte till.

Via Yepstr hittade de en ung kille i närområdet som gillade att jobba utomhus.

"Han tog hand om det mesta,” säger Angela. "Och plötsligt var helgerna inte längre reserverade för att ‘hinna ikapp’.”

Vad som faktiskt förändrades

När Angela och Herman pratar om 2025 är det inte en dramatisk förvandling de beskriver. Det är snarare frånvaron av ständig stress.

Det fanns tid att sitta kvar vid middagsbordet. Tid att följa med på träningar utan att samtidigt svara på mejl. Tid att ta en promenad tillsammans på kvällen.

"Vi fick tillbaka vardagen,” säger Herman. "Inte en perfekt vardag - men en rimlig.”

Barnen märkte också skillnaden. Eftermiddagarna blev lugnare. Läxorna gjordes i tid, utan konflikter. Och relationen till ungdomarna som hjälpte till blev trygg och naturlig.

"Det kändes bra på flera plan,” säger Angela. "Vi fick hjälp - och samtidigt fick ungdomarna sina första jobb och kunde börja tjäna egna pengar.”

December igen - men med en annan känsla

Nu sitter de här igen. Det är december. Julen närmar sig. Kalendern är fortfarande full. Men känslan är en annan.

"Vi vet att vi inte behöver bära allt själva,” säger Herman. "Och det gör stor skillnad.”

Angela nickar.

"Förra året var vi rädda för nästa år. I år känner vi att vi har kontroll.”

✅ Ibland handlar en nystart inte om stora förändringar. Utan om att våga ta hjälp med rätt saker.

Med Yepstr fick Angela och Herman ett år med mer lugn, mer tid - och mer familj.