I Arbetet (200618) går Maria Arkeby, Tankesmedjan Tiden, och Linda Larsson, utredare på LO, till storms över “den digitala kapitalismen”. Som vanligt handlar det om att sådant som inte per automatik kan stoppas in i den svenska modellen är av ondo, skapar kaos på arbetsmarknaden och kommer oundvikligen att leda till att vi mäter anställdas tid på toaletten.
Jag kommer strax tillbaka till allas våra toalett-besök. Men först några rader om ord. För ord är viktiga. Vi stannar därför upp en stund vid begreppet “den digitala kapitalismen”. Det är ett intressant uttryck av flera skäl. Författarna beskriver det som “Det tekniksprång som Sverige är mitt inne i har mörka baksidor som kräver politiska motgrepp.”
Jag är den förste att hålla med om att det finns utmaningar att lösa, för ny teknik bryr sig inte om gamla modeller. Och det oavsett hur nöjda och stolta vi är över det som heter den svenska modellen. Men grundinställningen kan inte vara att ny teknik, som sysselsätter miljontals människor världen över, är av ondo och har “mörka baksidor”. Med den inställningen kommer alla tankesmedjor och utredare i hela världen att bli ikapp- och förbisprungna snabbare än något fackförbund hinner säga “den svenska modellen”.
Nu tror ni säkert att jag vill avveckla den modellen? Att jag är en varm förespråkare av ett helt annat system? Nej, det är jag inte. Jag skulle gärna se att den nya tekniken, som möjliggör Sveriges nästa stora näringsgren - plattformsjobben, blir en del av den modellen. Men för det krävs en helt annan inställning än “mörka baksidor”.
Jag bjuder dessutom på en lika enkel som konstruktiv väg framåt - samtal! Japp, vi kan ju börja med att tala med varandra. Plattformsföretagen, politiker, utredare, tankesmedjor, ja alla som vill och kan bidra borde sätta sig ner och komma överens om utmaningarna. Och därefter om lösningarna.
Men Maria och Linda, vet ni vad problemet är? Jo, att ingen verkar vilja prata. Iallafall inte med oss i branschen. Jag vet, för jag har försökt. Men facket, med Skatteverket, med politiker, ja med självaste Arbetsmarknadsministern. Men intresset är milt uttryckt svagt. Och jag tror jag vet varför, ni har nämligen ingen aning om hur ni ska klämma in regler om hur en privatperson kan ta hjälp av en annan privatperson. Och det är ok, men frågan är varför ni måste jämföra oss med “diktaturer och stormakter”. Jo just det, annars får ni ju inte ihop det med “mörka baksidor”.
Senare i er debattartikel hävdar ni att “Affärsidén i den så kallade plattformsekonomin är att försöka undslippa arbetsgivaransvar genom obefintliga eller otrygga anställningar och låga löner.”
Och detta tycker jag är direkt provocerande. Det visar bara att ni inte har någon aning om vad det handlar om. För det är ju exakt detta jag vill samtala om, det är exakt detta jag vill lösa, det är exakt detta vi i branschen inte vill. Hur jag vet det? Jo, för att dåliga löner och otrygghet är en dålig, för att inte säga kontraproduktiv, affärsidé.
Med Yepstr vill jag skapa fler jobb till ungdomar. Jag vill göra tidigare svarta jobb vita, jag vill få upp ungdomarna på det första steget på karriärstegen, jag vill att de ska betala skatt, att det ska vara försäkrat, att det är början på deras cv. Men jag kommer aldrig acceptera att tillhöra den mörka baksidan bara för att ni inte kan skapa en modell som passar för detta.
Maria och Linda, ni fortsätter med att “Kapitalismens nya ansikten i den digitala eran ställer höga krav på demokratisk kontroll och att makten inte koncentreras till ett fåtal aktörer.”
Och jajamesan, precis så är det. Och om jag då för företräda kapitalismens nya ansikte så vill vi verkligen ha demokratisk kontroll. Liksom lika självklart som fri press och yttrandefrihet. För jag hoppas inte ni tror att vi vill ha motsatsen? Att vi inom plattformsekonomin helst ser en kinesisk kontrollmodell? För i så fall har vi en bit kvar…
Och så var det ju det där med toalettbesöken. “Det är inte rimligt att en arbetsgivare vet exakt hur ofta eller hur länge en anställd är på toaletten… " skriver ni.
Och detta kommer tydligen som en överraskning, men vet ni vad, det vill inte jag heller. Ingen annan jag känner i branschen vill det. Jag har faktiskt aldrig hört talas om det.
Och ni tror nog inte ens själva på detta. Eftersom det är just detta vi har politiker och demokratisk kontroll till, att se till att de värsta avarterna aldrig ser dagens ljus. Men att som ni, göra en gigantisk halmgubbe, bidrar bara till att viktiga frågor om hur vi skapar fler jobb blir förminskade.
Och det förlorar vi alla på.
Jacob Rudbäck, vd på Yepstr