Skriva resonerande text: så bygger ni upp resonemanget tillsammans

Uppgiften som får många att fastna

Klockan är kvart i nio en tisdagskväll. Skrivbordet är fullt av överstrukna meningar och radergummi. Barnet ska skriva en resonerande text till i morgon, om mobiler ska vara tillåtna i klassrummet eller inte, och varje ny mening känns som att den bara gör texten rörigare. Det är en av de vanligaste uppgifterna i svenskämnet, från årskurs 7 och uppåt, och den känns nästan alltid svårare än den behöver vara.

Att skriva en resonerande text handlar inte om att ha den mest bestämda åsikten. Det handlar om att kunna väga olika sidor av en fråga mot varandra och landa i ett svar som håller ihop. När strukturen sitter blir resten mycket enklare, för både barnet och den som hjälper till hemma vid köksbordet.

Vad är en resonerande text?

En resonerande text är en text där skribenten väger för- och nackdelar mot varandra innan hen landar i en slutsats, i stället för att bara argumentera för en sida. Skillnaden mot en argumenterande text är att resonemanget ska vara sakligt och öppet för flera perspektiv, medan argumentationen får vara mer ensidig.

Ta frågan "ska mobiler vara tillåtna i klassrummet?" som exempel. I en argumenterande text väljer skribenten en sida och försvarar den hela vägen. I en resonerande text ska samma skribent lyfta fram att mobiler kan störa lektionen, men också att de kan användas som uppslagsverk eller för att fota anteckningar, innan hen sammanfattar vad som väger tyngst.

Enligt Skolverkets läroplan för grundskolan ska elever i svenska öva på att uttrycka sig i olika texttyper, där resonerande text är en av de som tränar förmågan att se en fråga från flera håll innan man tar ställning.

Så är en resonerande text uppbyggd

En resonerande text följer nästan alltid tre delar: en inledning som presenterar frågan, en brödtext som väger för- och nackdelar, och en slutsats som svarar på frågan. Den strukturen gör det lättare för läsaren att följa tanken, och lättare för skribenten att veta vad nästa stycke ska innehålla.

Inledningen presenterar frågan

Inledningen ska tala om vilken fråga texten handlar om, utan att redan avslöja svaret. Ett exempel: "Mobiltelefoner har blivit en del av skoldagen för de flesta elever. Men bör de vara tillåtna under lektionstid?" Läsaren vet nu vad texten kommer att handla om, men inte ännu vart den landar.

En vanlig fallgrop är att inledningen blir för lång och redan avslutar med en åsikt. Håll den kort. En till tre meningar räcker för att ramma in frågan.

Brödtexten väger för och emot

I brödtexten ska skribenten lyfta minst två sidor av frågan, gärna i separata stycken. Ett stycke kan handla om fördelarna, till exempel att mobilen kan användas för att slå upp fakta eller anteckna snabbt. Nästa stycke tar upp nackdelarna, som att mobilen stör koncentrationen eller leder till att elever chattar under lektionen.

Det är här skillnaden mellan att resonera och att argumentera blir tydlig. Att resonera betyder att båda sidorna får ungefär lika mycket utrymme, medan ett argument oftast bara lyfter den sida skribenten redan tror på. En bra kontroll är att räkna styckena. Om fem stycken handlar om fördelar och bara ett om nackdelar är texten på väg att bli ett argument snarare än ett resonemang.

Slutsatsen svarar på frågan

Slutsatsen ska knyta ihop resonemanget och ge ett svar på frågan som ställdes i inledningen. Svaret behöver inte vara skarpt. "Mobiler kan vara tillåtna under vissa lektioner men inte andra" är en fullt godtagbar slutsats, så länge den bygger på det som redan sagts tidigare i texten.

Det som gör en slutsats svag är när den känns bestämd redan från början, som om skribenten bara letat efter argument som stödjer en åsikt hen redan hade. En stark slutsats känns som att den vuxit fram ur resonemanget, steg för steg.

Hur skriver man en resonerande text steg för steg?

Det enklaste sättet att komma igång är att bryta ner skrivandet i mindre steg, i stället för att försöka skriva hela texten i ett svep. Här är en ordning som brukar fungera för de flesta uppgifter i årskurs 7 till 9.

1. Läs frågan noga. Skriv ner exakt vad uppgiften frågar efter, med egna ord, innan du börjar fundera på svaret.
2. Lista argument för båda sidor. Skriv minst tre punkter för och tre punkter emot på ett kladdpapper, utan att värdera dem ännu.
3. Gör research om det behövs. Om ämnet kräver fakta, till exempel om skärmtid eller skolresultat, sök upp trovärdiga källor innan du skriver vidare.
4. Skriv brödtexten först. Många tycker det är lättare att skriva stycken om för och emot innan de formar inledningen, eftersom det är svårt att sammanfatta något som inte finns än.
5. Skriv inledningen sist. När brödtexten är klar vet du precis vilken fråga texten faktiskt besvarar, och kan formulera en inledning som stämmer.
6. Skriv en tydlig slutsats. Läs igenom argumenten och formulera ett svar som bygger på det du just skrivit, inte på vad du tyckte innan du började skriva.
7. Läs texten högt. Det avslöjar snabbt om en mening är för lång eller om resonemanget hoppar mellan olika tankar utan att hänga ihop.

14-åriga Elsa i Sundbyberg brukade skriva inledningen först och fastna redan där. När hon vände på ordningen, och skrev för- och nackdelarna innan hon visste hur texten skulle börja, tog det henne en kväll istället för tre att bli klar.

Resonerande text i årskurs 9: vad förväntas?

I årskurs 9 väntas eleven kunna hantera mer komplexa ämnen och väva in källor på ett tydligare sätt än i lägre årskurser. Läraren tittar ofta på om eleven kan hålla en röd tråd genom hela texten, inte bara i enskilda stycken var för sig.

Ett vanligt bedömningskriterium är att texten ska innehålla minst två tydliga perspektiv och en slutsats som faktiskt bygger på dem, snarare än en åsikt som redan var bestämd från start. Att dela upp skrivandet i steg innan man börjar formulera meningar gör den här typen av uppgifter mer hanterbara. Specialpedagogiska skolmyndigheten om studieteknik tar upp hur planering av skrivarbetet minskar stressen inför inlämningar.

Ämnena som brukar dyka upp i årskurs 9 är ofta samhällsfrågor: skolplikt, sociala medier, klimatfrågor eller ungas rösträttsålder. Gemensamt för dem är att det ska gå att hitta rimliga argument på båda sidor. Annars blir uppgiften svår att lösa som en resonerande text snarare än som ett rent argument.

Vanliga misstag som gör resonemanget svagare

De flesta texter som halkar ner i betyg gör det av samma få anledningar. Att känna igen dem i förväg gör det lättare att undvika dem innan inlämningen.

• Bara en sida lyfts fram - texten blir ett argument i stället för ett resonemang, även om rubriken säger "resonerande text".
• Slutsatsen kommer för tidigt - skribenten bestämmer sig redan i inledningen och resten av texten blir bara en bekräftelse av den åsikten.
• Källor saknas eller är otydliga - påståenden som "de flesta tycker" behöver bäras upp av något mer konkret för att kännas trovärdiga.
• Texten saknar röd tråd - nya tankar dyker upp utan att kopplas till det som redan sagts, vilket gör det svårt för läsaren att följa med.
• Meningarna blir för långa - särskilt när skribenten försöker packa in flera argument i samma mening i stället för att dela upp dem.

Så kan du hjälpa hemma utan att skriva texten själv

Det bästa sättet att hjälpa är sällan att sätta sig och skriva om meningarna. Det som brukar göra störst skillnad är att ställa frågor: "Vad tycker du är den starkaste nackdelen?" eller "Vilken mening känns svagast just nu?" Det tvingar barnet att själv formulera resonemanget, samtidigt som det känns mindre ensamt att sitta med.

Ibland räcker inte den hjälpen till, särskilt om kvällarna redan är fulla med matlagning, läggdags för yngre syskon och egna arbetsdagar. Då kan läxhjälp vara ett sätt att avlasta, utan att det behöver bli en stor grej. En Yepp, en lokal ungdom som själv gått igenom samma typ av uppgifter för inte så länge sedan, kan sitta med vid köksbordet en kväll i veckan, till exempel varje tisdag, och hjälpa till att strukturera resonemanget tillsammans med barnet.

Vi har skrivit mer om vad som faktiskt bygger motivation hos barn som kört fast i skolarbetet i artikeln Vi såg hur motivationen sjönk, men ville inte bli den där tjatiga familjen. Om läxhjälpen känns som att den behöver bli en fast rutin snarare än en enstaka kväll går det bra att läsa om hur andra familjer löst det i Privatlärare hemma.

Poängen är aldrig att någon annan ska ta över skrivandet. Poängen är att barnet ska känna att det går att lösa, ett stycke i taget, med någon som förstår vad uppgiften faktiskt kräver.

Vanliga frågor om att skriva resonerande text

Vad är skillnaden mellan en resonerande text och en argumenterande text?

En resonerande text väger olika sidor av en fråga mot varandra innan den landar i en slutsats, medan en argumenterande text oftast bara försvarar en åsikt. Resonemanget ska vara sakligt och öppet för flera perspektiv, argumentationen får vara mer ensidig.

Hur långa ska styckena vara i en resonerande text?

De flesta lärare vill se korta, tydliga stycken där varje stycke bär en enda tanke, ofta tre till fem meningar. Ett nytt stycke bör inledas när ett nytt argument eller perspektiv introduceras.

Måste man ha en bestämd åsikt för att skriva en resonerande text?

Nej. Texten kan landa i att frågan är svår att svara på entydigt, så länge slutsatsen bygger på de argument som redan lyfts fram i texten. Det viktiga är att resonemanget känns ärligt, inte att svaret är skarpt.

Vilka ämnen passar bäst för en resonerande text i skolan?

Ämnen som går att se från flera håll fungerar bäst, som skärmtid, skolmat, sociala medier eller miljöfrågor. Ett ämne där nästan alla redan är överens passar sämre, eftersom det blir svårt att hitta motargument att väga mot.

Om kvällen redan känns full och resonemanget fortfarande inte vill falla på plats, går det bra att ta hjälp bara den här enda gången också. Ibland är det just den lilla avlastningen, någon som sitter bredvid och läser stycket högt tillsammans med barnet, som gör att texten till slut hänger ihop.